Pickleball grundades redan på sextiotalet i ett försök av tre amerikanska pappor att aktivera sina uttråkade barn. Från att ha varit ett hemmasnickrat sommarnöje i familjen Pritchards trädgård spreds pickleball i USA och Kanada och de senaste åren har sporten vuxit lavinartat. På samma sätt som det poppar upp padelbanor runtom i Sverige blir alltfler amerikanska tennisbanor kompletterade med linjer för pickleball. Och varför inte? Det krävs bara några hopfällbara nät och lite målarfärg på en befintlig tennisbana och vips har man adderat fyra pickleballbanor. Måtten på banan är samma som för badminton, 44 x 20 fot (13,4 x 6,1 meter). Liknelsen med badminton upphör emellertid där. Efter empiriska studier skulle vi snarare beskriva det som att spela tennis med strandtennisrack och innebandyboll, ståendes på ett stort pingisbord. Låter det krångligt? Det är det inte!
För att ta reda på varför pickleball blivit så populärt tog vi oss till en bana med drop-in redan innan frukost. Där kryllade det av morgonpigga pensionärer som med stora leenden bakom munskydden lovade att lära oss ungdomar hur man spelar. Bra början; det är inte varje dag man som 46-åring blir klassad som ungdom. Vi tilldelades varsin partner, hårda rack och en plastboll med samma storlek, utseende och studsegenskaper som en innebandyboll. Sen var det bara att sätta igång. Reglerna är enkla. Man servar bakom baslinjen, diagonalt med underhandsserve, och det är bara i egen serve man får poäng. Själva spelupplägget liknar tennisens förutom att man inte får ta bollen på volley närmast nätet. Först till elva poäng vinner, man måste vinna med två poäng. Dubbel är vanligast men singel förekommer också.
Efter bara ett par minuters trevande var matchen i full gång och den kyliga morgonluften till trots bröt svetten snart fram. Våra pensionärspartners visade sig vara rutinerade pickleballspelare. De började för sju år sedan och spelar nu fyra-fem gånger i veckan. När de var yngre höll de på med andra racketsporter men efter diverse operationer, skador och allmänt kroppskrångel har de nu helt övergått till pickleball. De tycker om att planens lilla format gör spelet snabbt och intensivt utan att kroppen tar stryk. Samtidigt är man så nära varandra att man kan prata och umgås under tiden. En av damerna berättade att hon fick 10 000 steg på sin stegräknare varje träningspass. Det fick inte vi. Efter en kvart kände vi att det var dags för ungdomarna att dra sig tillbaka och låta proffsen fortsätta sin sociala morgonmotion. Men på bara den korta stunden gick vi från totala nybörjare till att enkelt kunna hålla igång bollen och till och med vinna några poäng.
Pickleball har många fördelar. Det funkar för alla åldrar, det går snabbt att lära sig, skaderisken är minimal, inga nya anläggningar behöver byggas och ingen dyr specialutrustning köpas in. Dessutom är det förvånansvärt bra motion. Och väldigt, väldigt roligt! Nackdelar då? Tja, egentligen inga. Som inbiten tennisspelare kan jag möjligtvis sakna tillfredsställelsen av att dundra in ett serve-ess eller hinna upp en omöjlig stoppboll. Något omoget tänker jag att riktig sport kräver styrka och snabbhet. Eller så är det bara för att jag saknar finess och strategi? Nåväl, även jag mognar väl så småningom och då ska jag återvända till mina nya polare på pickleballbanan.
Anledningen till att det heter pickleball har ingenting med inlagd gurka att göra. Det sägs att namnet kommer från familjen Pritchards hund, Pickles, som brukade jaga bollen när de uppfann spelet hemma i sin trädgård. Kanske är det sant, kanske är det bara en rolig historia.